Tidigare ordföranden: ”Samhalls utveckling är en tragedi”

Statliga Samhall ska ge de svagaste i samhället jobb. Nu anklagas bolaget för att rensa ut de mest funktionshindrade för att nå de ekonomiska målen. En tredjedel av arbetsstyrkan har fått gå sedan 90-talet. Förre ordföranden Marcus Storch riktar svidande kritik mot utvecklingen.

Av Jonas Fröberg

Marcus Storch var tidigare ordförande för Samhall och är kritisk till hur bolaget fungerar i dag.

Marcus Storch var tidigare ordförande för Samhall och är kritisk till hur bolaget fungerar i dag. Foto: Lars Pehrson

Statliga Samhall skapades med syftet att ge arbetsmarknadens svagaste – de så kallade arbetshandikappade såsom utvecklingsstörda och drogmissbrukare – en anställning och människovärde.

Ett flertal utredningar har visat att det är samhällsekonomiskt lönsamt med Samhallanställda. Men trots detta har Samhall tvingats spara och minska antalet arbetshandikappade med 9 000 personer mellan 1996 och 2015 – från 27 500 ner till 18 500. Annorlunda uttryckt: en tredjedel av arbetsstyrkan har försvunnit.

Samtidigt är behovet av Samhalljobb större i dag än någonsin med hårdare arbetsklimat och fler funktionsnedsatta.

Näringslivsnestorn och förre ordföranden för Nobelstiftelsen Marcus Storch var Samhalls ordförande under 90-talet. Han är nu mycket kritisk till utvecklingen.

– Ett samhälle ska inkludera de handikappade. Annars är vi inget moraliskt samhälle, säger han och fortsätter:

– Utvecklingen med ett mindre Samhall är en tragedi ur två stora aspekter. Vi kom i mängder av studier fram till att Samhall var en väldigt lönsam affär. Alternativet med A-kassa och det som i allmänt tal kallas sjukpension var dyrare för samhället. Men den största tragedin är på det mänskliga planet. Många har åkt ut i sysslolöshet, ensamhet och i vissa fall högre mortalitet. Det är ovärdigt i ett modernt samhälle. Vi kan alla bli svaga, säger Marcus Storch.

Besparingarna inleddes 1997. I spåren av 90-talskrisen minskade dåvarande regering anslaget – det som kallas merkostnadsersättning och som ska täcka upp för att de anställda inte har full arbetsförmåga. Resultatet blev konkret att antalet anställda minskade.

Marcus Storch valde att avgå 1998.

– För mig blev det en konflikt mellan ekonomiska krav mellan ägaren staten och vårt behov av solidaritet. Vi fick till slut tumma på själva grundidén – att erbjuda meningsfullt arbete för de som behövde. Då var det dags för mig att lämna över stafettpinnen till någon annan, säger han.

Samtidigt får Samhall kritik i dag för att man anställer allt färre av de allra svagaste, exempelvis utvecklingsstörda. Samhall har nämligen ett strategiskt mål av regeringen att en viss del av arbetsstyrkan ska gå vidare ut på den reguljära arbetsmarknaden, det så kallade övergångskravet. Men det är ett mål som har en inbyggd risk att anställa personer med alltför hög arbetskapacitet.

Gerhard Larsson var med och startade Samhall och var vd där fram till 1999. Han vill inte recensera dagens Samhall men pekar på stora risker med ett alltför högt övergångskrav.

– Jag kämpade för att övergångsmålet inte skulle sättas högre än cirka 3 procent och så förblev det under mina 20 år. Blev det högre så blev risken att allt färre svårt funktionshindrade skulle anställas. Och det motverkade i så fall enligt min mening den grundläggande idén med Samhall.

I dag har övergångsmålet höjts till cirka 6 procent, alltså ska 6 procent gå ut i vanliga arbeten. Dessutom har staten strikta lönsamhetskrav på Samhall sedan 2006, som hos vilket statligt bolag som helst: 7 procents räntabilitet på genomsnittligt eget kapital och en soliditet på minst 30 procent.

Samtidigt har Samhall med full kraft gått in i tjänstesamhället, vilket betyder hårda krav på de anställdas sociala förmåga och effektivitet.

På Samhall vill man i dag inte redovisa typer av funktionshinder – det går alltså inte att se om gruppen utvecklingsstörda blivit mindre i Samhall.

Thomas Jansson är förbundsordförande i FUB, Riksförbundet för personer med utvecklingsstörning.

Thomas Jansson är förbundsordförande i FUB, Riksförbundet för personer med utvecklingsstörning. Foto: Riksförbundet FUB

Men på FUB, Riksförbundet för personer med utvecklingsstörning, säger sig förbundsordföranden Thomas Jansson se en i hans ögon oroande utveckling:

– Det har visat sig att Samhall inte vill ha kvar svårplacerade personer. Man vill ta de enkla ärendena för att kunna nå sina mål. Det har de kunnat genom att Arbetsförmedlingen de senaste åren kunnat klassificerat i princip helt friska personer som funktionsnedsatta. Då kan Samhall skylla på Arbetsförmedlingen.

Andelen funktionsnedsatta – de med så kallad funktionshinderkod – har exploderat på Arbetsförmedlingen. Från runt 8 procent i mitten av 90-talet till runt 30 procent i dag.

Thomas Jansson fortsätter:

– Samhall sorterar bort de svagare till en osäker tillvaro där de i bästa fall hamnar på kommunens dagligverksamhet. I många fall fungerar verksamheterna dåligt. Det blir en passiv tillvaro i en nedåtspiral.

Han blir tyst.

– Det finns exempel på när utvecklingsstörda får sortera spikar. Dagcentrens anställda skakar sedan om i lådorna på kvällarna. Så börjar det om dagen efter.

Grafik: Jenny Alvén. Fakta: Jonas Fröberg. Källa: Samhall

Grafik: Jenny Alvén. Fakta: Jonas Fröberg. Källa: Samhall

En granskningsrapport från Riksrevisionen från 2008 (RiR 2008:28) visar att det är svårare för svaga grupper att få jobb hos Samhall. Det står bland annat torrt: ”Bolaget ställer högre krav nu än tidigare på arbetsförmågan hos de funktionshindrade”.

Forskaren Mats Jutterström på Handelshögskolan har just inlett en forskningsstudie om Samhall. Han betonar att han ännu bara är i studiens början.

– Samhall har dels ett samhällsuppdrag, dels ekonomiska krav. De står till stora delar i konflikt med varandra. De tendenser jag ser är att Samhall vill ha folk som är så anställningsbara som möjligt, för att leva upp till ekonomiska och andra mått som de utvärderas ifrån. Detta gör att samhällsuppdraget blivit mer lidande.

Men Samhalls vd Monica Lingegård slår ifrån sig all form av kritik – från alla parter.

Har alla som kritiserar Samhall fel?

– Samhall har ett komplext uppdrag och vi bedriver en komplex verksamhet. Jag tycker att vi bedriver en verksamhet som fungerar väldigt, väldigt väl.

Men hon medger att dagens Samhall inte är till för alla.

– Men det är klart att det finns människor i Sverige som inte skulle må bra av att vara på Samhall, säger Monica Lingegård.

Samhalls vd Monica Lingegård.

Samhalls vd Monica Lingegård. Foto: Tomas Oneborg

Därmed går vd:n emot den ansvariga ministern Ylva Johansson, som vill att Samhall ska finnas till för de som står längst från arbetsmarknaden.

Tillbaka till Thomas Jansson.

Vem tycker du bär ansvaret?

– Det är regeringen som har det yttersta ansvaret. Där är Ylva Johansson ansvarig minister, säger Thomas Jansson.

Marcus Storch är inne på samma linje.

– Frågan faller mellan stolarna på departementen och ingen ser på helheten – att det faktiskt blir billigare för samhället. Det finns ingen i dag som säger: Det är vår samhälleliga skyldighet att inkludera de här människorna.

När du ser Samhall i dag – vad ser du?

– Vi tar hand om betydligt färre än vad vi borde. De blir isolerade och mår dåligt och samhället förlorar ekonomiskt på det, säger Marcus Storch.

Samhall AB

Omsättning 2015: 7,2 miljarder kronor.

Verksamheten har funnits sedan 1979 och bolagiserades 1992.

Samhall samhällsekonomiskt lönsamt

Under 90-talet gjordes fem olika samhällsekonomiska studier som samtliga visade att en anställning i Samhall är lönsammare än alternativen – A-kassa, sjukskrivning eller sjukersättning.

En av studierna är "Samhall, en arbetsmarknadspolitisk åtgärd" (SOU 1997:64).

Samhalls egna siffror från årsredovisningen 1998 visade att varje minskning av ett Samhalljobb statsfinansiellt innebar en förlust för staten med 13 000 kronor per år. I en bredare samhällsekonomisk analys – där effekter för stat, socialförsäkring, landsting och kommun vägdes ihop – värderas varje Samhalljobb sex till sju gånger så högt belopp. Anledningen är att exempelvis utvecklingsstörda och utslagna behöver mer hjälp med boende och med dagligverksamhet och samhällsvård.

Merkostnadsersättning

Statens sätt att skjuta upp underskott för att de anställda inte har full arbetsförmåga. Merkostnadsersättningen har minskat stadigt i takt med att en tredjedel av arbetsstyrkan försvunnit. Från 4,7 miljarder kronor per år 1996 till 4,4 miljarder 2015 – en summa som dessutom inte räknats upp för inflation sedan 2009, vilket i praktiken innebär ytterligare minskning av anslagen.

År 2006 tillförde regeringen ett rent lönsamhetskrav: 7 procents räntabilitet på genomsnittligt eget kapital och en soliditet på minst 30 procent. (Som jämförelse har Vattenfall mål på 8 procents räntabilitet och soliditet på 40–50 procent).

Samhall har sedan länge ett krav på att 40 procent av arbetskraften ska komma från så kallade ”prioriterade grupper”, bland annat psykisk funktionsnedsättning.

Tidigare förde Samhall statistik på typer av arbetshandikapp – i dag hävdas att man inte vet vilka typer av arbetshandikapp de anställda har. Därmed undviker bolaget att svara på frågan om hur många av de svagaste grupperna såsom utvecklingsstörda som finns anställda.

 LÄS MER

LÄS ÄVEN

EU-kommissionen granskar Sveriges ersättning till Samhall

NÄRINGSLIV  26 maj, 2014

Samhall satsar på långtidsarbetslösa

NÄRINGSLIV  12 jan, 2016

OMSÄTTNING 2014

 7 451 000' SEK

läs mer på Sök företag

Jonas Fröberg Följ skribent

Jahapp!

Då var man hemma igen i kära Gustavsberg och Stockholm .

Efter en skön resa över europas gränser och vidgat sina vyår ånyå

Äntligen får man inta sin officiella plats vid köksstolen .

Och min vanliga vandrig.

Att lyssna på suset av trafiken från staden blandandat av små snarkningar från min kärasta

Och att få åtnjuta doften av saltvatten och björkar och syren , och hägg.

"häpp"9

Häpp

Modig fru lite rädd från början men med viss övertalning så gick det

Underbar konsert med Wiens filharm

Underbara hus

En studerande men ack så konsentrerad Fru

Utsikt från vårat hotellrum där klockarna slår varje timme