Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total
att den släcker min indignation
över det som är fel, vrångt och orätt.
Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder
och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta
om möjligheten att nå en förändring
bara för att det som är fel är lag och normalt,
att det som är vrångt och orätt har historia.

Och låt mig aldrig tvivla på förståndet
bara för att jag är i minoritet.
Varje ny tanke startar alltid
hos en ensam.

 

Berit

6 juni 2010 19:17

Hej!!!
Tänkvärda ord du skriver....Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

castellar del a frontera där vi tillbringade julen 1989 underbara 6 månader i andaluzien vid fint väder ser man ända till afrikas kust och gibraltarklippan ...

gatukonst när den som bäst    

  min käresta i wien något försiktig med dessa stora djur  ...

 På Tv   Sitter här och tittar på tv,n det är visst morgonprogramet i tv 4, den enda kanal jag tillfogar för tillfället och det slår min trötta hjärna med alla dessa matprogram som bjuds på denna kanal och pyssel av alla det slag och som kan ...